Klickedicken

När vi kom fram hade de ändå börjat. Vi ställde oss längst fram och röjde med. De var fett grymma! OCH jag fick en tröja av sångaren! Glad för den alltså :D Hittade Fidde, som var nöjd med konserten, men skulle gå och vakta grus, lera och gräs i flera timmar. Tyckte att det lät SÅDÄR alltså, haha. Jag och Fille drog runt lite i väntan på skitarg. Röjde lite på avstånd till Seventribe, som för övrigt var väldigt konstiga, och glodde på Pain, vars sångare ser tjugo år yngre ut än sist vi såg dem.

Sedan var det Skitarg! De var la bra. Men det verkar vara ett band som är så otroligt mycket bättre på skiva än live. Eller om det var publiken det var fel på. Det var sådan jäkla udda tryck. Bara tryck. Inget annat. Liskom inget röj som man vill ha och en massa fula grejer som armbågar i ryggen eller ansiktet och armar som trycker ner huvudet på en. Var är det, liskom? Förstör sjävla grejen. Självklart ska man knö! Missförstå mig inte, men man ska inte knö för att trycka på, man ska knö för att man själv vill komma längre fram för att man gillar bandet och vill röja. Gillar man bandet och bara vill lyssna kan man lika gärna stå längst bak. Där är bättre ljud och är det bara musiken man vill ha är det fan så mycket bättre att stå där. Åh, jag blir så frustrerad!

Men jag fångade ett plektrum från Skitarg! Det var lite coolt :D:D Innan vi drog in till stan gick vi bort till Adept för att kolla lite på dem. Jag vet inte, men jag gillar dem ibland på skiva, men de var så OTROLIGT dåliga live att man inte ens orkade stanna EN låt. Usch. Sångaren hade dessutom klippt av sig sitt långa hår. Principen är kass där. Dessutom såg det ut som att de tjugo åren som Painsångaren hade föryngrats hade Adeptsångaren gått upp i kilo.

Suchitime! Jag och Fille insåg att det inte fanns NÅGONTING alls att se på tre timmar, så vi åkte in till stan för att käka sushi och ta en glass. Gott som satan. Och när vi var nästan längst fram i kön till bussen tillbaka till Metaltwon kom Ebba, så hon slapp hela kön. Värt. haha. Och hon hade FINASTE håret EVER :D Det var många som påpekade det och ville fota det och älskade henne för det osv.. haha Men såklart började det regna, så hon fick gå runt med en svart plastpåse på huvudet. Skitsnyggt! Men vi satte oss i ett tält och käkade godis, undvek regnet och väntade på att Vildhjärta skulle börja spela. Tror att de var en positiv överraskning. Inte säker dock.

Sedan blev det Jason Rouse, men han sög så, vi gick. Nästa band var Nasum. De var rätt bra, tror jag. Inser att jag blandar ihop ALLA band på tältscenserna... Menmen. Av någon outgrundlig anledning missade vi Gojira... Kan ha varit när vi kollade på tatueringar... Det var lite synd, för att alla som såg dem har sagt att de var skitbra. Någonstans här träffade vi Ramses också. Trevligt, trevlit.

Dark Tranquillity var nästa! :3 Jag och Fille satte oss på plattorna i tältet redan 40 min innan spelningen började. Jag vet inte vad vi gjorde. Typ petade på våra nackar i hopp om att det skulle gå att unyttja den sista kraft som fanns kvar till spelningen. Då kommer Gruse, basisten i Avatar, och säger ungefär "Hej! Jag känner igen dig från spelningen du stod längst fram!". Tror han sa ngt om att jag röjde bra också innan han böjde sig tyå fem meter ner till golvet och ger mig en fet kram! :D Han kunde till och med säga vilken tröja jag hade på mig, haha :D Vi snackade vidare lite om andra spelningar med dem och vad som är roligast, stort eller litet liksom, och hur det kom sig att de fick spela på Metaltown 2008. Hans uppkörning var också på tal. haha :D Man blir alltid lika glad när folk från grymma band kommer ihåg en! Detta var grymt och när Axel Widén kom ihåg att jag hade svart hår ett halvår tidigare var också grymt! :D

Meeen tillbaka till Metaltown 2012 och Dark Tranquillity. Konserten var helt... Det finns inte ord. Publiken runt mig var ett helvete, men Mikael Stanne var fantastisk och ljudet var det bästa på hela festivalen (även om det inte säger mycket). Jag älskar att de körde nästan bara de bästa låtarna! Och alla gånger Stanne kramades med publiken var också naaajs. Men najsast var ju turen över publiken, bort till mixerbordet och tillbaka! :D Helt otroligt. Hela saken!

Slayer var sista bandet. Inte helt kassa. Men jag stod liksom och gäspade större delen av konserten. Det var på något sätt lite bra. Annars hade man ju gått därifrån. Men ändå inte så bra att man orkade bry sig minsta lilla.