Klickedicken

Nu blir jag lite småsur liksom. De har planerat att jag ska jobba totalt 47,5 timmar plus infomöte utan att få en krona betalt. Jag tycker att det känns sådär asså. Visst är det kul att känna att man kan hjälpa till och vara delaktig, men jag känner inte att jag vill lägga så mycket tid på att hänga på Kungstorget, liksom. Speciellt inte när jag ska jobba mellan 16.00 och 00.00 de flesta dagarna.... :/

 

Jag tänkte höra av mig till dem och höra om det går att fixa till. Det känns ju sjukt ovärt såhär.

OKEJ, nu måste någon hjälpa mig! Ska jag jobba på knorrfest eller inte!? Ska jag det måste jag åka på möte på torsdag, så får se till att veta innan det liksom, haha! Själva "festivalen" är den 3e augusti...

 

Jag tänker att det alltid är värt att jobba på festival, kankse? Men samtidigt dissar nog Fille. Då får jag åka ensam till Trollhättan.. lilla knepiga Trollhätta, liksom. Sist sprang vi runt och hittade ingenting utom Raubtiers hotell och bil. Hahaha. Eh. Vilka spelar då? Shining, Crashdiet, Ölhävers o massa annat... smått... konstigt. Asså Crashdiet... Men.. GAH HJÄLP! 

 

Jag inser också att det inte är så kul att bara läsa massa text. Inga bilder, liksom. Men det får funka.. har inga bilder på datorn, så lägger till det senare om jag orkar ladda över från mobilen.... ;D

 

Dag två skulle börja en halvtimme innan mitt pass, alltså halv fyra. Meeeen jag kom kvart i, heh. Det var i vilket fall skit samma, för att det var ingen som ville att jag skulle göra ett skit förrän kvart över! Då fick jag och typ fem-sex andra gå bort till campingen för att vakta entrén. Eller ah, alla sorterades bort till andra ställen utom jag och en tjej som hette Julia. Vi stod och sa till campingmänniskor som ville gå ut fel väg att de skulle gå rätt. Detta höll vi på med från kvart över fyra till åtta-nio, sedan fick vi kolla vand på de som skulle in istället. Tro det eller ej, men det var sjukt roligt! Om någon känner att hen har dåligt självförtroende (framförallt när vi snackar utseende) är det här det PERFEKTA jobbet! Jag har aaaaaldrig fått så många "åååh, du är så söt!" eller "Shit vad snygg du är!" som då. Jag har iofs inte fått några sådana alls, men.. ändå. Man får massa komplimanger! Oberoende av hur ful man är, och man blir lika glad varje gång! :D Meeen man måste palla att folk kanske är liiiiiite väl borta fram mot kvällen. Typ har inget annat än kilt på sig och även den är på väg av. Handen innan för och ba ställer sig mitt ivägen och glor rakt ut... eh. Får man problem finns det iofs alltid en vakt på plats! Så, det är lugnt. JAG FICK HA RADIO btw! På riktigt. Vilken jäkla status där... ;D 

 

Ah... spårade ut. Det skulle kommit nya funktionärer vid sjutiden, men de försvann innnan de ens hann komma till oss, så vi var jättefast i entrén. Annars skulle vi fått gå runt på campingen och snacka med folk, menmen. Vi fick iaf gå en halvtimme tidigare i slutet, så vi fick se en del av Slipknot! :D Heeeeelt otroligt! :D Har sett dem innan på Metaltown.... men fortfarande. Typ när de får heeeela publiken att sätta sig ner på huk, spela en vers och sen få alla att hoppa upp samtidigt! FETT! Dessutom hade jag jobbat mina 20 timmar, så jag var klar för iår! Dagen efter skulle bara bli chill på spelningar. Lite jobbigt att jag inte visste någon som skulle vara ledig och som jag skulle kunna hänga med liksom...

Tjo alla! Jag hade tänkt berätta lite om vad jag gjorde på metaltwon :D

 

Första dagen när jag kom dit hade jag noll info om vart jag skulle ta vägen och vad som skulle hända, så jag frågade folk vart jag skulle och blev skickad till en vagn för att hämta ut mitt funktionärsarmband. Så långt var allt rätt, men sedan var det stopp. Först tog det tid att få veta vart jag skulle (att klämma sig in bakom en vagn är inte det första man tänker sig) och när jag hittade alla andra har de redan möte och kollar snett på mig när jag kommer sent! (Jag var faktiskt fem min tidig.) I vilket fall kom en kille som såg ut att bestämma grejer fram och ba "Vad heter du?" varpå jag svarar att jag heter Jenny. "Men shit, vad bra! Jag har väntat på dig!" säger han och skickar iväg mig med "den rödhåriga tjejens grupp". Jag bara antog att allt stämde, vad annars liksom? MEN det var två olika sorters funktionärer... De som fick två matbiljetter per pass och de som fick en matbiljett per pass. Jag skulle vart en sån som fick en matbiljett, men hamnade med de som fick två. Jag har ingen aning om vilken Jenny människan trodde att jag var heller. Aja, i gruppen fanns en tjej som dansar i samma grupp som jag! Fett otippat, måste jag säga, eftersom hon inte alls lyssnar på sådan musik...

 

Jag städade med en tjej som hette Amalia. Feeeett trevlig asså! Vi snackade om lite allt möjligt och hade kul, liksom. Trots att vi faktiskt gick runt och plockade fimpar från marken och letade pantburkar i soporna! (Ja, vi hade sådana pinnar man kan nypa grejer med. Bästa beskrivningen... jag veeeet.) Om någon vill veta hatar hon ananas och älskar majs! (Y) Och hon lånade ut sina mjukisbyxor till mig, för jag höll på att frysa ihjäl, haha! Snällt som fan ju!

 

Amalias pass tog ju slut vid nio-tiden och jag skulle jobba till två... KUL, tänkte jag. Nu försvinner den roliga människan och jag ska försöka komma in i en ny grupp med folk jag inte har en aning om vilka de är, när de redan jobbat tillsammans i flera timmar. Den nya gruppen var också en städgrupp (hoppas moks är tacksamma för 11 timmars extra städhjälp...) med två Alex (som var varandras motsatser utseendemässigt) och en Gustav. Vi fick varsin pantpåse och varsin plocka-burkar-pinne innan vi blev utskickade på campingen, två och två. Jag var trött i benen och hade låga skor. Campingen var en lerpöl, haha, fy! Trots allt blev det kul! Gustav gillade tydligen Dark Tranquillity fett mycket, vilket för er som inte vet är ett av mina favoritband! OCH går typ den utbildningen jag hade tänkt gå i höst! Såååe nu har jag massa information jag inte borde ha om vad som händer de första veckorna i skolan! :D Feeeeeett kulig, denna människan också. 

 

Som tur var slutade jag strax efter sista bandet slutat spela, så jag behövde aldrig städa den värsta skiten på området! Hämtad av pappa blev man också, feeeeett. Efter de där 11 timmarnas städning hade jag gått runt 29000 steg... det kändes lite. Men det var okej. Vad gör man inte för att gå gratis på Metaltown liksom? :D

Jag tycker om Metaltown, verkligen, men efter att ha betalat för att gå på festivalen fem år i rad kände jag att det var dags att gå gratis. Speciellt när det plötsligt blev svindyrt och tre dagar... (Jag hörde dock på radion idag att de har gömt flera tredagarsbiljetter i centrala Göteborg om någon vill leta!)

 

I vilket fall ska jag jobba imorgon! Såååå pepp! Kanske lite jobbigt att det är mellan 15.00 och 02.00. Meeeen ändå! :D Kommer träffa massa kuligt folk o så! Och höra massa bra musik hela dagen! Natten efter ska jag jobba 16.00 till 01.00. Lite kortare, så bättre. Man kommer inte tröttna liksom. Och det bästa av allt är att jag är ledig sista dagen, alltså den dagen då de bästa banden spelar! ;D Iofs gillar jag småspelningar mycket mer än stora, men ah. Eldrimneeeer spelar sista dagen! Och dem ska jag lätt se! :D

 

Jag och Julia hade tänkt jobba på Peace and Love, men som alla säkert vet så blir det ingen festival i sommar, så vårt jobb försvann. Istället ska jag jobba på Metaltown! Fick veta igår kväll att jag ska få vara där! :D Skitkul! Känns ju värt också eftersom jag egentligen vill gå på metaltown, men inte vill betala så sjuuukt mycket som det faktiskt kommer att kosta i år. Så jag är glaaaaad över det här :D haha

 

Jag ska också jobba på picknickfestivalen den 6e juni! Kommer hänga i infotältet eller springa runt och sälja band. Det var skitkul förra året, så hoppas på ngt liknande i år! ;D

 

Någon annan som ska jobba på festival i sommar? 

Jaha, idag var jag tydligen uppe lite väl tidigt igen! Ska vara på Chalmers 9.30 ungefär... Är helt klar nu, eller ah. Borsta tänderna också, men aah. 

 

När jag är klar på Chalmers ska jag träffa farmor för första gången på sjuuuukt länge. Det ska bli riktigt kul! :D

Då var första dagen på jobbet på kulturkalaset avklarad! Det var inte ett dugg som jag hade tänkt mig. Kalaset börjar ju inte förrän på tisdag! Alltså har det varit hårt fysiskt arbete hela dagen! Är det någon som har en aning om vad en såndär orange soptunna väger eller hur jobbigt det är att bära stolar och bord äver hela stället? 

Tänkte hitta en bild för att visa vilka soptunnor jag menar, men det gick ju sådär... 

 

För övrigt är jag heeelt slut i både armar och ben! Hoppas jag pallar imorgon och på tisdag också! haha

Det är ju nästan så att man ska suicidera. Nej, men det var hemskt att lämna avdelning 363 i fredags. 

Min sista dag på jobbet var fredagen den 13e, otursdagen. Själv tror jag inte på sådant, men det är en kul grej ändå. Man kan skylla allt på det! 

 

Att jag råkade dra överfallslarmet är en sak man kan skylla på det. Jag tänkte att alla måste väl ha gjort det innan de slutar och det var bra att det var sista dagen och inte typ första som en av skötarna berättade att han hade gjort på Lillhagen. Han var smått hatad efter det, fram till att han slutade. Alltså känns det bra att det var sista dagen jag gjorde det. Haha. Har velat få dra det innan jag slutar både för att se hur lång tid det tar innan det börjar tjuta och grejer, men också för att se hur den fungerar... hahah jag erkänner att jag är konstig...

 

Den här dagen hade jag även en djupare diskussion med en patient om dödshjälp och att rädda liv.Vad som är rätt och fel. Det var rätt intressant vad vi kom in på för sidospår och grejer där, men blickarna från övrig personal var bättre! Jag lärde mig också skillnaden mellan plastblommor och riktiga blommor. Skulle vattna, men alla var av plast...

 

Eftersom det var sista dagen två av de coolaste människorna skulle jobba tillsammans hade en av dem, Britt, bakat muffins. De var nog de godaste muffinsen (hur sjutton böjer man det!?) jag ätit i hela mitt liv! Tackar för det! Jag var för lat för att ställa mig och baka, så jag hade med mig choklad. Hoppas att den också uppskattades... 

 

När dagen började närma sig sitt slut, eller ja, när det var dags att dricka kaffe för andra gången samlades alla i fikarummet och drack kaffe tillsammans. Det var allt från skötare till läkare, alla jag jobbat med som fortfarande jobbade den dagen. Vi pratade och åt det som fanns kvar av muffinsen och chokladen innan Irina smet iväg för att hämta en blombukett. "Till den sista och den bästa" sa hon när hon gav den till mig! Så fint! 

 

 

Jag fick den klassiska frågan; "Har du lärt dig något av att jobba här?". Jag tycker att jag har lärt mig otroligt mycket, men samtidigt ingenting. Ingenting konkret, men jag har så mycket bättre koll på hur psykiatrin fungerar och vad det kan finnas för sjukdomar. Jag erkände också att innan jag började där tänkte jag att det västa man kan jobba som är ju något på ett sjukhus, kanske inte läkare då eftersom de får bra betalt, men allt annat. Det är typ äckligt, jobbigt, tråkigt och bra betalt. (Här fick jag väääärsta blickarna) Men efter att ha jobbat där med dem har jag insett att det är totala motsatsen! Det är jätteintressant, man blir egagerad i det och skit samma att det är dåligt betalt eftersom det är kul! Nu skulle jag säga att jag gärna skulle jobba inom vården! Självklart psykiatrin då. Jag har alltid varit intresserad av hur olika människor tänker och känner, vad som gör oss olika och vad man kan ha för sjukdomar. Efter det svaret var det tyst. Länge. Innan Tony säger ungefär "Det är otroligt att vi har kunnat ändra din syn så totalt...". Mjo, det kan jag ju hålla med om! Jag är jätteglad att jag har fått jobba där och jag är lika glad att min pappa tvingade mig att söka, annars hade jag aldrig fått chansen. 

 

Självklart fick jag sluta redan klockan tre. Det var ju sista dagen. Så jag började gå runt och säga hejdå till patienterna. Redan där blev det jobbigt! Fick höra att jag hade hjälpt dem otroligt mycket genom att sitta och prata, att jag var som gjord för det här yrket och borde fortsätta och att jag utstrålar ett lugn trots att det är mycket att göra. Många otroligt fina ord! Den sista patienten jag pratade med började gråta när jag sa att jag skulle sluta, men han är lite vimsig också... Jag gick ner och bytte om och försökte samla mig lite innan jag skulle upp igen och lämna mitt passerkort och säga hejdå till personalen. 

 

Med personalen var det hela mycket jobbigare än med patienterna. Dem har man ju jobbat med nästan hela tiden dessa fyra veckor, så när jag kom till en av favoriterna börjar såklart tårarna rinna. Det fina var att även han var nära till tårar och berättade om sin tid som praktikant och det avskedet. Det blev en del kramar till innan det var dags att lämna avdelning 363 på Östra en sista gång. Usch så jobbigt det var! Nästan så att man vill suicidera. 

Nej, nu får jag separationsångest! Inser att jag snart kommer sluta på jobbet och aldrig komma tillbaka. Alla underbara människor jag inte kommer träffa mer! Flera av dem har jag redan träffat för sista gången - Ibrahim, Kani och Klara - och resten blir sista gången på torsdag eller fredag. USCH! Det var två som var sista gången idag. Eller kanske tre, beroende på hur han jobbar. 

 

Vad löser man detta med? Jo, bakar kladdkaka när man kommer hem och sätter i sig tio gånger mer än man behöver. Till råga på allt har jag ont i halsen igen. KUL. Nu får det fanemej vara slut på skiten. 

 

Mitt nästa sommarjobb, efter östra, blir att gå ner i vikt och jobba på mitt immunförsvar. Visst får man bättre immunförsvar om man är vältränad? Tänkte börja officiellt på måndag. Inofficiellt börjar jag halvt nu. Inga mer jävla kakor och inget godis. Framförallt inga mer mejeriprodukter. Det är dags att jag accepterar att jag inte tål det, haha. För övrigt ska jag börja NU med den fåniga träningsformen "promenader". Visst är det nyttigt att gå, men jag vill inte räkna det som träning. Nästa vecka blir det springa om jag inte har blivit sjuk igen då. 

 

UÄGH, nu ska jag ut ur mitt svarta hål av fettma och feber. 

Nu börjar det närma sig slutet! Det är både bra och dåligt... Trevligt att äntligen få sommarlov, men tråkigt att inte få träffa folket mer.

Under tre veckor har jag jobbat på en psykisk allmänvårdsavdelning på Östra Sjukhuset. Jag har en vecka kvar, men de andra sommarjobbarna slutade i fredags och det fick mig att tänka tillbaka på de här tre veckorna och allt vi gått igenom. 

 

Innan jag började jobba tyckte jag att det verkade som ett helt okej sommarjobb, men efter de första dagarna på jobbet var det rena mardrömmen. Det kändes som ett otrolig slöseri med tid! Man satt instängd och hade inget att göra när det var fint väder ute. Att prata med patienterna var inte på tal och det enda man gjorde var att koka kaffe och ta fram mat. 

 

Efter ytterligare några dagar kom man mer in i vad man kunde göra istället för att ha tråkigt och vi fick en lista på vilka patienter man fick lov att prata med. Tyvärr ingick inte de patienterna som jag tyckte verkade intressanta. Vi fick prata med några dryga gamla tanter, men inte tjejerna som hade lite temperament. En höjdpunkt var när chefen kallade en mtf transexuell person för han och det blev bråk. 

 

Vi kom på fler och fler saker att göra som inte stod på vår lista, så det blev inte så mycket dötid längre. Man började också känna sig trygg i vad man höll på med och kunde prata mer med andra patienter också. Ett exempel är han som bakade kakor med nästan dubbelt så mycket smör som det skulle vara, så att de blev helt misslyckade. De var trots det uppskattade och filmkvällen de skulle vara till blev lyckad. 

 

En del saker som har hänt har varit skrämmande, andra intressanta. Det har till exempel varit två bältiningar, ett raseriutbrott och lite annat. Men vi har pratat om allt som hänt, så det har kännts bra ändå. 

 

Nu senaste veckan har det varit riktigt mycket att göra. Det har varit en virrig äldre man som tappat saker och sölat ner otroligt mycket, vi får äntligen prata med alla patienter som vi vill och man har koll på huset. Att gå med bladderscanern till en annan avdelning eller att ta med EKGdatorn till akuten och få papper utskrivna är inga problem. Springer med prover gör man fortfarande och det är kul att få springa runt på sjukhuset. Man börjar också bli lite kompis med patienterna på ett annat sätt. Favoriterna är en ung självskadebeteendetjej med - tror att det är - borderline, en äldre dam som är där på grund av alkoholberoende och en kille med otrolig sjukdomsinsikt, trots sin unga ålder, som är bipolär. Alla de tre patienterna kan man skämta med, man vet var man har dem, vad man inte ska säga och när man ska låta dem vara ifred. 

 

Några av de största händelserna denna veckan är en hjärtattack och något som kunde blivit ett överfall. Ibrahim, som jag jobbat med, satt med en patient i hennes rum och lyssnade när hon ville prata. Att hon var bipolär och inne i en mani ska kanske nämnas. Hon blev mer och mer aggresiv för varje sekund och han sitter och håller stenhårt i larmet hela tiden. Fick höra om händelsen, mycket detaljrikt, dagen efter. Jag blev själv rädd. Här blir det dock inga detaljer, vill ju inte skrämma upp er också. 

 

I fredags var de tre andras sista dag. Att säga hejdå efter tre veckor tillsammans var inte roligt. Speciellt inte när man vet att man nästan säkert aldrig kommer att träffas igen. När man jobbat tillsammans hela den tiden och varit med om såpass psykiskt jobbiga saker som det faktiskt har varit kommer man närmare varandra än man tror. Närmare än jag trodde i alla fall. Jag insåg inte förrän de sista dagarna hur jobbigt det skulle bli att säga hejdå, för alltid. 

 

Ibrahim, Kani och Klara, ni är underbara! Hoppas att vi ses någon gång igen <3