Klickedicken

Det känns just nu så enormt lockande att bara skita i allt och hoppa av skolan. Känns som att jag ligger efter i ALLTING och det enda jag verkligen har fattat innan, nämligen matte, fattar jag ingenting av längre. Tydligen är det skitenkelt, men jag fattar det inte. I fysiken är logiken helt oförståelig i mina ögon. Att hita någon formel i formelsamlingen är inte så svårt, men att fatta varför det blir som det blir är helt omjligt. Jag är också sådan att om jag inte fattar varför det blir på ett visst sätt blir det kaos och jag kan inte göra svårare uppgifter än typ.. jättelätta. 

 

Samtidigt behöver jag ha 21,00 för att komma in på utbildningen jag vill. Alltså behöver jag ha MVG i nästan alla kurser jag läser nu. Det kommer ju att gå sådär, med tanke på att jag läser idrott, samhäll och svenska. Idrott verkar handla mest om ifall man kan hantera en boll. Varför inte skriva det i målen. "Målet med idrott och hälsa A är att kunna hantera en boll på ett vettigt sätt. För MVG krävs elitnivå i minst en bollsport eller att påpeka vaje idrottslektion hur mycket man tränar på sin egen sport både före och efter skolan i princip varje dag." Oberoende av om jag springer riskulla på mina 23 minuter och jag-vet-inte-hur-många-sekunder eller om jag promenerar på 35 får jag samma lilla anteckning i häftet, nämligen "G". Känns ju bra att veta att det inte påverkar ett skit om man anstränger sig. 

 

"Hon har ett allmänt hat mot idrott" tänker ni såkert nu. Så är inte fallet, eller jo. Allmänt hat mot skolämnet idrott. Men ta svenska istället. Var är logiken i att om jag sover tre timmar innan en uppsats och bara skriver på, skiter i dispositionen (som jag inte ens kan stava till) och inte läser igenom den innan jag lämnar in den får jag ALLTID ett bättre betyg än om jag verkligen anstränger mig. Då är läraren dessutom väldigt noga med den där dispositionen och snackar om att man ska tänka igenom och läsa igenom hundra gånger och skriva om o allt möjligt. Hoppar man över det blir det tydligen så sjukt mycket bättre. Jag måste erkänna att jag inte har någon uppfattning mer än att det känns som att de uppsatserna jag anstränger mig med blir bättre än de jag bara skriver. Det borde ju vara självklart, men inte för den här läraren.

 

Samhällskundkap kan jag inte säga mer om än att det känns som att man går på dagis igen. Om ens det. Sist ägnade vi en hel lektion åt att skriva fem ord per grupp. En grupp var fyra personer, så 1,25 ord per person. Men det var ju lite svårt, man skulle ju skriva med en fyll-i-penna. 

 

Nej, snart får jag krupp på skolan.