Klickedicken

2009-08-20
16:59:46

Styrsö, med en sticka i foten
På väg till spårvagnen köpte jag och Fille mat på Gunillas Baguetter :) Där finns de godaste mackorna i hela stan. Vi åkte vidare till brunnsparken, för att där skulle vi träffa Cammi. På väg till Saltholmen funderade vi på om vi verkligen ville åka till den där ön, eller inte. Vi kom fram till att vi inte ville det, men samtidigt kom vi inte på något vi ville göra istället.

Väl framme på ön gick vi till en badplats och satte oss där. Det var inte kul, men inte heller tråkigt. Fotat är det också. Cammi sprang runt och fotade med både sin och Nattas kamera. Men när lärarna gick bestämde vi oss också för att gå, men inte till samma ställe. Vi gick och satte oss vid båten igen. 

Efter en stund började vi leka med Nattas smink. Av någon konstig anledning målades det en del mascara på mitt finger. När jag och Cammi skulle gå och tvätta bort det fick jag en riktigt stor flis från träbryggan. Djupt in kom den också, så vi gick till en kiosk och frågade om de hade en nål, men det hade de inte. När vi kom tillbaka till båten kom jag på att man kunde gå till vårdcentralen som låg alldeles bredvid, så Natta följde med mej dit. Men det enda de kunde göra där var att ge mej en stor fet nål och säga lycka till, så vi nöjde oss med det och gick tillbaka. När jag misslyckades med att få ut flisen ville Sonja försöka, och det är jag riktigt glad för! För hon fick ut den "lilla" och halva den stora flisen. Tack Sonja! När klassen kom åkte vi tillbaka till Saltholmen och Elisabet erbjöd sej att följa med till axessakuten. Så vi åkte dit. Lyckligtvis behövde vi nästan inte vänta alls. Läkaren som skulle fixa det hela sa att man kunde använda bedövning, men att det var dumt för att det gör ju lite ont när hon ger den. När hon hade sett stickan och pillat på den en gång ändrade hon sej. "Det är nog bäst med bedövning" avgjorde hon, så det fick jag. Sedan började hon skära och pilla och dra och jag vet inte vad. Men efter en stund var hon klar. Tydligen satt den väldigt djupt, och var svår att få ut. Men det var klart, så hon gick och killen som hade vart där och "hjälpt till" fick försöka plåstra om tån... Först fick jag ett plåster och sen någon slags pressförband, eller vad han nu kallade det. Sedan kunde vi gå.

Så nu sitter jag här med en bedövad uppskuren tå. :) haha, men sådant är livet

Ha det :)

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: