Klickedicken

Det här har varit segaste dagen på länge. Har inte gått utanför dörren, men har fått en del gjort hemma. I köket är de flesta skåp helt urstädade och kylen är städad. Mitt rum ser bättre ut än innan och jag har iaf tvättat EN tvätt. Det blev rödbetssoppa till lunch också! Otroligt god! Kanske kommer recept senare. Kanske ;)

 

Har sorterat en del papper också. Känns riktigt bra att kunna slänga ALLT som har med kemi att göra! Ingen mer kemi för min del! 

 

Nu ska jag satsa på att få det ännu mer välstadat i mitt rum. haha, haaadet

Jag o Fille möttes i stan för att ta bussen till Trollhättan. Vi skulle bara käka ngt först, men det var enorgmt svårt att hitta banan och vatten måste jag säga.

 

När vi skulle på bussen sa tanten som kollade biljetter att fille inte fick åka på sitt busskort. Det är la självklart att man ska kunna åka med västtrafiks busskort på deras bussar!? Men det tyckte inte hon, så det vara bara att betala. Surt när man tagit med sig lagom med pengar och måste betala fett mkt till chauffören, så att det knappt finns till mat sedan. I alla fall så kom vi ganska snabbt fram till Trollhättan. Tiden går fort när man har roligt och vi snackade om psykiska störningar (framförallt bipolaritet/manodepressivitet), självmord och hur man mördar någon utan att lämna spår efter sig. Mycket intressant!

 

Väl på festivalområdet fanns inte mycket att göra, så vi gick runt lite o kollade hur mycket folk det var på skitbanden som spelade. Enda anledningen till att de var där måste ha varit att de kände arrangörerna! haha Men vi tänkte ju att om det är såpass med folk på dem måste det vara minst det dubbla på Eldrimner som skulle spela precis efter. Det var det inte. Det var hälften! haha

 

Men Eldrimner var skitbra! Ganska dåligt ljud, men annars fantastiskt! Jag och fille röjde sönder totalt, tror att min totala nackspärr kommer nästan uteslutande från Eldrimners konsert. I slutet kastade Alex - sångaren - ut sitt svettband. Gissa om jag fångade!? (Jag borde ha MVG i idrott för det där!) Fett nice. 

Langar bild från en spelning på Sticky eftersom jag inte hade kameran på knorrfest.

 

 

 

Efter Eldrimner blev det kebab! Och snacka lite med den långhåriga gitarristen och Alex. :3 Gitarristen var orolig för att ljudet var kasst och Alex tyckte att min tröja var jävligt snygg och sa att han kände igen mig från sticky när jag var där och fotade. Yay! haha :D

 

När kebaben var slut och Eldrimner borta var det väldigt många timmar kvar till Skitarg, nästa band vi skulle se, så vi bestämde oss för att gå en promenad. Vi hann inte ens till busshållplatsen innan det kom två fulingar och snackade om cola. De hängde efter hur länge som helst. Den ena var ganska kul i början, men blev fett jobbig, den andra hade inövade repliker. haha, kul så här efteråt, men de var fett jobbiga då.

 

Vi lyckades skaka av oss dem och hamnade i öltältet med några göteborgare. De var fett mycket niceigare, så vi hängde med dem till skitarg började spela. Det var också dem vi "söp under bordet". haha det var väl en överdrift, men det var de som uttryckte sig så. 

 

Skitarg var bra, men ljudet var skit. Verkligen skit. Hördes ingen sång alls. Men skitarg är skitarg så det var ändå fett! Fick finfin liten - ja vad ska man kalla det? - också. Bild på den! :D <3

 

 

Med tanke på att skitarg var 35 min sena och det antagligen skulle bli mycket senare, det spöregnade, fanns inget att göra när vi väntade, jag hade pissont i huvudet OCH vi skulle behöva gå halv ett för att hinna med bussen bestämde vi oss för att skita i Raubtier. Kändes hemskt, men såhär i efterhand känns det som att det var rätt beslut. Vi slapp komma hem klockan halv åtta på morgonen! 

 

Vi promenerade runt vad som kändes som hela trollhättan för att leta efter centralen, men på en liten väg hittade vi Raubtiers bil! :D Fotade den och fick springa till bussen. Det var precis så att vi hann med den!

Igår hängde jag först hos Vilma och bara snackade massa goja hela dagen, nice! Sedan drog jag till Rebecca som firade födelsedag. Fett kul alltihop! Skulle laddat upp bilder från det, men ALLA är så fett fula att jag dör. haha Inga bilder denna gången, tyvärr. 

 

Nu drar jag till dalsland om några timmar och kommer tillbaka på söndag, hade tills dess!

Sveriges elit er en genombra låt av Raubtier, som spelar på Knorrfest på lördag. Dags att lyssna in sig ordentligt på de bästa låtarna redan nu! Då snackar vi - förutom kamphund, terror och de andra gamla godingarna man redan kan utan och innan - Sveriges elit och Apokalyps. 

 

Här är Sveriges Elit! Lyssna eller dö.  

 

Apokalyps finns på Spotify här.

 

Älskar Raubtiers tester! Det blir GRYMT på Knorrfest!

 

Idag hade det kunnat bli fetingbiler om jag hade orkat ta fram kameran, men så blev det inte. Började dagen med att leka frisör och klippte Theos hår. Jag börjar få klämm på den där frisyren nu tror jag! Det blev dock mycket kortare än jag tänkt mig, haha hoppas att han blev nöjd iaf. :)

 

Jag drog in till stan för att träffa Cammi senare. Det var inte en dag för tidigt! Så sjukt längesedan vi sågs att det är inte sant! Det fanns hur mycket som helst att prata om. Och hon tycker också att de blåa sjukhuskläderna känns som en pyjamas! <3 haha Jag såg dessutom en patient från min avdelning! Nummer två jag ser utanför sjukhusets område... :o Han såg mig dock inte. Det kanske var tur? 

 

Cammi och jag avslutade kvällen med bio. Cockpit blev det. Sjuuuuukt bra! :D

Haha, älskar't! <3

Igår var det en regning dag... Jag och Anna åkte in till stan och köpte ett par skor. Har ingen bild, men svarta ballerina... Som varje år. haha

Vi träffade Fille också och åkte hem för att färga hennes hår.

Eller ja, vi började med att bleka det. Sedan blev Fille kriminell, så vi var tvugna att ta sådana bilder...

Tänk dem åt rätt håll... orkar inte vrida dem och sedan ladda upp igen och gud vet vad...

Det blev i alla fall både lila och svart hår efter det! :D

 

 

Den är med för att bilden är cool, inte för att det var ett speciellt bra sätt at få i färgen på, haha. Men jag gillar färgen på mina naglar tillsammans med färgerna på hennes hår! Tack till Anna för bilden också!

 

När allt var klart hade jag otroligt nog lyckats missa en liiiiiten slinga, hahah. Totalonödigt att ta med den bilden, men nu blev det så ändå :D 

 

PS Kolla in mitt snygga brännmärke på tummen. Det ser verkligen ÄCKLIGT ut där.... :s DS

...är nu fastställd, jag är bipolär, enligt mig själv i alla fall. Allt verkar stämma. Alltså ska jag börja knarka timjan och se om det hjälper. Det ska tydligen innehålla mycket litium. 

 

Haha, nej, jag skojar bara. Men det känns lite som att den diagnosen skulle stämma, men jag vet att jag brukar inbilla mig att grejer stämmer när det inte gör det. Mani hade dock inte varit fel nu...

Nu har jag äntligen tagit fram min cykel! Den hade punka, växlarna var kass och ena bromsen fungerade inte alls, så jag tog med den hem till pappa och nu är allt fixat! :D

 

 

Älskar den cykeln! :D Hatar den också iofs... Men de positiva sidorna över väger.. sååå... haha :D

En av de positiva sakerna med att inte längre jobba på ett sjukhus är att det är okej att måla sina naglar!

3 st kycklingfiléer

MYCKET curry minst fem gånger mer än du tror att jag menar

2 dl carhewnötter (saltade)

800 ml kokosmjölk

170 gram fryst, hackad spenat

2 st paprikor

salt o peppar

 

Skär kycklingfiléerna i strimlor eller "tunna" skivor, häll på skitmycket curry och stek dem. 

Häll över i en kastrull.

Dela paprikan i lagom stora bitar och stek dem med cashewnötterna. 

Häll även detta i kastrullen.

Ta bort stekpannan och sätt kastrullen på plattan. Häll i kokosmjölken och spenaten och låt det koka. 

Salt och peppar tillsätts efter behag.

 

Klart!

 

Serveras helst med couscous, tror jag... hade ingen hemma så det fick bli pasta för min del.

Nu har jag äntligen sommarlov på riktigt! Helt otroligt!

 

Har inte haft mycket varken ork eller tid det senaste. Jag sov nästan hela dagen igår och det händer verkligen inte ofta. Upp o göra saker, fast orkar inte, lägger sig i soffan och somnar. Men idag är jag piggare! Har börjat städa och ska inte sluta förrän mitt rum är beboeligt igen...

 

Önska mig lycka till, haha

Det är ju nästan så att man ska suicidera. Nej, men det var hemskt att lämna avdelning 363 i fredags. 

Min sista dag på jobbet var fredagen den 13e, otursdagen. Själv tror jag inte på sådant, men det är en kul grej ändå. Man kan skylla allt på det! 

 

Att jag råkade dra överfallslarmet är en sak man kan skylla på det. Jag tänkte att alla måste väl ha gjort det innan de slutar och det var bra att det var sista dagen och inte typ första som en av skötarna berättade att han hade gjort på Lillhagen. Han var smått hatad efter det, fram till att han slutade. Alltså känns det bra att det var sista dagen jag gjorde det. Haha. Har velat få dra det innan jag slutar både för att se hur lång tid det tar innan det börjar tjuta och grejer, men också för att se hur den fungerar... hahah jag erkänner att jag är konstig...

 

Den här dagen hade jag även en djupare diskussion med en patient om dödshjälp och att rädda liv.Vad som är rätt och fel. Det var rätt intressant vad vi kom in på för sidospår och grejer där, men blickarna från övrig personal var bättre! Jag lärde mig också skillnaden mellan plastblommor och riktiga blommor. Skulle vattna, men alla var av plast...

 

Eftersom det var sista dagen två av de coolaste människorna skulle jobba tillsammans hade en av dem, Britt, bakat muffins. De var nog de godaste muffinsen (hur sjutton böjer man det!?) jag ätit i hela mitt liv! Tackar för det! Jag var för lat för att ställa mig och baka, så jag hade med mig choklad. Hoppas att den också uppskattades... 

 

När dagen började närma sig sitt slut, eller ja, när det var dags att dricka kaffe för andra gången samlades alla i fikarummet och drack kaffe tillsammans. Det var allt från skötare till läkare, alla jag jobbat med som fortfarande jobbade den dagen. Vi pratade och åt det som fanns kvar av muffinsen och chokladen innan Irina smet iväg för att hämta en blombukett. "Till den sista och den bästa" sa hon när hon gav den till mig! Så fint! 

 

 

Jag fick den klassiska frågan; "Har du lärt dig något av att jobba här?". Jag tycker att jag har lärt mig otroligt mycket, men samtidigt ingenting. Ingenting konkret, men jag har så mycket bättre koll på hur psykiatrin fungerar och vad det kan finnas för sjukdomar. Jag erkände också att innan jag började där tänkte jag att det västa man kan jobba som är ju något på ett sjukhus, kanske inte läkare då eftersom de får bra betalt, men allt annat. Det är typ äckligt, jobbigt, tråkigt och bra betalt. (Här fick jag väääärsta blickarna) Men efter att ha jobbat där med dem har jag insett att det är totala motsatsen! Det är jätteintressant, man blir egagerad i det och skit samma att det är dåligt betalt eftersom det är kul! Nu skulle jag säga att jag gärna skulle jobba inom vården! Självklart psykiatrin då. Jag har alltid varit intresserad av hur olika människor tänker och känner, vad som gör oss olika och vad man kan ha för sjukdomar. Efter det svaret var det tyst. Länge. Innan Tony säger ungefär "Det är otroligt att vi har kunnat ändra din syn så totalt...". Mjo, det kan jag ju hålla med om! Jag är jätteglad att jag har fått jobba där och jag är lika glad att min pappa tvingade mig att söka, annars hade jag aldrig fått chansen. 

 

Självklart fick jag sluta redan klockan tre. Det var ju sista dagen. Så jag började gå runt och säga hejdå till patienterna. Redan där blev det jobbigt! Fick höra att jag hade hjälpt dem otroligt mycket genom att sitta och prata, att jag var som gjord för det här yrket och borde fortsätta och att jag utstrålar ett lugn trots att det är mycket att göra. Många otroligt fina ord! Den sista patienten jag pratade med började gråta när jag sa att jag skulle sluta, men han är lite vimsig också... Jag gick ner och bytte om och försökte samla mig lite innan jag skulle upp igen och lämna mitt passerkort och säga hejdå till personalen. 

 

Med personalen var det hela mycket jobbigare än med patienterna. Dem har man ju jobbat med nästan hela tiden dessa fyra veckor, så när jag kom till en av favoriterna börjar såklart tårarna rinna. Det fina var att även han var nära till tårar och berättade om sin tid som praktikant och det avskedet. Det blev en del kramar till innan det var dags att lämna avdelning 363 på Östra en sista gång. Usch så jobbigt det var! Nästan så att man vill suicidera. 

Nej, nu får jag separationsångest! Inser att jag snart kommer sluta på jobbet och aldrig komma tillbaka. Alla underbara människor jag inte kommer träffa mer! Flera av dem har jag redan träffat för sista gången - Ibrahim, Kani och Klara - och resten blir sista gången på torsdag eller fredag. USCH! Det var två som var sista gången idag. Eller kanske tre, beroende på hur han jobbar. 

 

Vad löser man detta med? Jo, bakar kladdkaka när man kommer hem och sätter i sig tio gånger mer än man behöver. Till råga på allt har jag ont i halsen igen. KUL. Nu får det fanemej vara slut på skiten. 

 

Mitt nästa sommarjobb, efter östra, blir att gå ner i vikt och jobba på mitt immunförsvar. Visst får man bättre immunförsvar om man är vältränad? Tänkte börja officiellt på måndag. Inofficiellt börjar jag halvt nu. Inga mer jävla kakor och inget godis. Framförallt inga mer mejeriprodukter. Det är dags att jag accepterar att jag inte tål det, haha. För övrigt ska jag börja NU med den fåniga träningsformen "promenader". Visst är det nyttigt att gå, men jag vill inte räkna det som träning. Nästa vecka blir det springa om jag inte har blivit sjuk igen då. 

 

UÄGH, nu ska jag ut ur mitt svarta hål av fettma och feber. 

Nu börjar det närma sig slutet! Det är både bra och dåligt... Trevligt att äntligen få sommarlov, men tråkigt att inte få träffa folket mer.

Under tre veckor har jag jobbat på en psykisk allmänvårdsavdelning på Östra Sjukhuset. Jag har en vecka kvar, men de andra sommarjobbarna slutade i fredags och det fick mig att tänka tillbaka på de här tre veckorna och allt vi gått igenom. 

 

Innan jag började jobba tyckte jag att det verkade som ett helt okej sommarjobb, men efter de första dagarna på jobbet var det rena mardrömmen. Det kändes som ett otrolig slöseri med tid! Man satt instängd och hade inget att göra när det var fint väder ute. Att prata med patienterna var inte på tal och det enda man gjorde var att koka kaffe och ta fram mat. 

 

Efter ytterligare några dagar kom man mer in i vad man kunde göra istället för att ha tråkigt och vi fick en lista på vilka patienter man fick lov att prata med. Tyvärr ingick inte de patienterna som jag tyckte verkade intressanta. Vi fick prata med några dryga gamla tanter, men inte tjejerna som hade lite temperament. En höjdpunkt var när chefen kallade en mtf transexuell person för han och det blev bråk. 

 

Vi kom på fler och fler saker att göra som inte stod på vår lista, så det blev inte så mycket dötid längre. Man började också känna sig trygg i vad man höll på med och kunde prata mer med andra patienter också. Ett exempel är han som bakade kakor med nästan dubbelt så mycket smör som det skulle vara, så att de blev helt misslyckade. De var trots det uppskattade och filmkvällen de skulle vara till blev lyckad. 

 

En del saker som har hänt har varit skrämmande, andra intressanta. Det har till exempel varit två bältiningar, ett raseriutbrott och lite annat. Men vi har pratat om allt som hänt, så det har kännts bra ändå. 

 

Nu senaste veckan har det varit riktigt mycket att göra. Det har varit en virrig äldre man som tappat saker och sölat ner otroligt mycket, vi får äntligen prata med alla patienter som vi vill och man har koll på huset. Att gå med bladderscanern till en annan avdelning eller att ta med EKGdatorn till akuten och få papper utskrivna är inga problem. Springer med prover gör man fortfarande och det är kul att få springa runt på sjukhuset. Man börjar också bli lite kompis med patienterna på ett annat sätt. Favoriterna är en ung självskadebeteendetjej med - tror att det är - borderline, en äldre dam som är där på grund av alkoholberoende och en kille med otrolig sjukdomsinsikt, trots sin unga ålder, som är bipolär. Alla de tre patienterna kan man skämta med, man vet var man har dem, vad man inte ska säga och när man ska låta dem vara ifred. 

 

Några av de största händelserna denna veckan är en hjärtattack och något som kunde blivit ett överfall. Ibrahim, som jag jobbat med, satt med en patient i hennes rum och lyssnade när hon ville prata. Att hon var bipolär och inne i en mani ska kanske nämnas. Hon blev mer och mer aggresiv för varje sekund och han sitter och håller stenhårt i larmet hela tiden. Fick höra om händelsen, mycket detaljrikt, dagen efter. Jag blev själv rädd. Här blir det dock inga detaljer, vill ju inte skrämma upp er också. 

 

I fredags var de tre andras sista dag. Att säga hejdå efter tre veckor tillsammans var inte roligt. Speciellt inte när man vet att man nästan säkert aldrig kommer att träffas igen. När man jobbat tillsammans hela den tiden och varit med om såpass psykiskt jobbiga saker som det faktiskt har varit kommer man närmare varandra än man tror. Närmare än jag trodde i alla fall. Jag insåg inte förrän de sista dagarna hur jobbigt det skulle bli att säga hejdå, för alltid. 

 

Ibrahim, Kani och Klara, ni är underbara! Hoppas att vi ses någon gång igen <3

Igår började dagen med städning, men jag tröttnade snabbt och drog in till stan för att träffa Fille istället. Det blev Espresso House med henne och tre av hennes kompisar innan vi kollade lite på telefoner. Funderar på iPhone, igen.

 

Sist köpte jag ju en Xperia mini pro istället, men var aldrig nöjd med den. Den var bra första två veckorna. Sedan har den bara blivit sämre och sämre. Har använt min W890i istället, men nu vill inte den bli laddad längre, och Xperian har inte direkt blivit bättre. Alltså dags för en ny. 

 

Efter att ha snackat runt en del känns det som att de flesta har problem med sina telefoner, utom de som har iphone. Vad tycker ni om era telefoner? Och hur mycket minne behöver man på en iPhone? 32GB eller 64GB?

 

 

 

När jag och Fille kollat klart på telefoner blev det en snabbis till Maxi och sedan dra hem o laga mat och kolla på film och snacka heeeeela kvällen! Jättemysigt <3

Hahahah, folk är så... själupptagna. Sen säger hon emot sig själv... haha herregud. Var tvungen att dela med mig bara. 

 

"Måste skriva ett inlägg för att få folk lite glada om att jag faktiskt älskar mina ben.
eller är väl mina vader som gör den snygga (;
dock är det så att mina knän har varit med om små olyckor vilket
gjort att de är svullna som fan och gör att mina ben inte är speciellt vackra.
Alla som träffat mig vet att jag är rätt kort ( 162 cm lång )
och jag har varken långa ben eller korta, men de är inte feta utan helt perfekta.
Mina vader brukar jag dock få komplimanger för- de är stora
och hårda ;) Jag kanske borde visa mian ben oftasre?"

Det finns så grymt många bilder och videos på folk som bränner upp, spolar ner eller på annat sätt förstör biljetter till Justin Biebers konsert i Sverige. 

 

Jag tycker att det är för jävla lågt. Okej att man inte gillar hans musik, det gör inte jag heller, men sluta med hatandet! Acceptera att det finns dem som faktiskt VILL gå på den där konserten och har betalat för biljetterna, då är det inte okej att ta biljetten ifrån dem och bränna den. Jag antar att biljetterna är slut, så att det inte går att få tag i en ny? 

 

Tänk dig själv, det är något du jättegärna vill gå o kolla på, kanske en fotbollsmatch eller ett band eller vad vet jag, och du får tag i en biljett, trots att de tar slut jättefort, och du har lagt ner en del pengar. Tänk dig sedan att någon tar din biljett och bränner upp den. Det finns inget du kan göra. All glädje och 400 spänn är borta.

 

 

För övrigt, varför är han hatad mer än alla andra?

Hej!

Förlåt den otroligt kassa uppdateringen denna veckan! Har i princip bara jobbat och sovit hela veckan, men får ta igen det senare idag. Nu ska det städas!

Idag fyller Annie år! :D Stort grattis till henne!

Träffade Natta igår! Trevligt värre. Blev en vända på stan, sedan hem och laga lite mat och kolla på film och lite så. Vet inte vad vi gjorde som var så jobbigt, men när hon hade gått somnade jag nästan direkt. Helt slut! haha <3

 

Nu, när jag har sovit i nästan tio timmar är jag fortfarande näst intill helt slut. Kanske inte är helt frisk ändå (a) Men om Fille vaknar snart kanske man ska ta och färga håret. Hoppas jag orkar det hahah