Klickedicken

2011-06-19
02:16:39

Metaltown, första dagen!
Upp o hoppa! Vad händer? Det är METALTOWN!

Utan större problem tar vi oss till området, vi slapp köa på Heden och bussen gick relativt fort när vi kom på den, men när vi är framme trampar man i en stor jäkla lerpöl! Okej... Det är lera. Vi ställer oss i kön och inser att vi än en gång stält oss i en kö utan att behöva det så vi försöker ta oss ur den, men då är det en människa som häller ett helt glas energidryck över mig! Resten av dagen var mitt hår en söt klump...
Men.. vi är inne på området! Dags att kolla runt lite och se vad som finns, så vi kollar igenom alla stånd med typ kläder och smycken innan vi inser att Raubtier börjar spela om tjugo minuter, så vi börjar leta efter garderober och hitter dem, efter en del frågande, längst bort från ingången. Lämnar in väskan och snackar lite med folket där, som också gärna hade gått och kollat på Raubtier och har sett dem live osv..
Raubtier var inte alls så bra som när de spelade på BrewHouse. Jättesynd. De skulle spelat på close-up-scenen istället så hade det blivit en mycket bättre konsert. Halvt snopna går vi för att kolla på F.K.Ü. istället. När jag och Fille lyssnade på dem innan kom vi fram till att det var ett bra band fast hemsk sång, men nu, live, var det värre. De såg ut som troll med likadana kläder och verkade tävla om vem som kunde gå runt och gapa störst. Dessutom lät de lite som HammerFall och sångaren var Jack Blacks okända tvillingbror.
Antingen precis innan ovan nämnt band eller direkt efter åt vi en väldigt god kebab...
Vad gör man när man är på festival egentligen? Jo, man lyssnar på musik. Så vi gick till tältet för att lyssna på Khoma. Det var dagens höjdpunkt! Ett band jag aldrig hört förut som var grymt bra live! Helt enkelt fantastiskt! Till råga på det spräckte sångaren sina byxor (och då snackar vi inte lite), men det kompenserades med att gitarristen hade klänning. Petade på sånagrens ansikte och han tog tag i min hand och höll kvar länge innan en annan försökte dra ner honom i publiken. De höll på att lyckas...!
Efter Khoma var vi rätt så "hungriga", så vi gick för att köpa en vildsvinskebab. Kunde köpt en Raggarkebab annars, men den innehöll inga grönsaker stod det mycket tydligt på en skyllt. Vi hade tänkt hinna käka och kanske kolla lite på ett annat band innan At the Gates började, men efter att ha stått i kö i en timme och fortfarande inte fått vår mat kom vi fram till att vi inte skulle hinna se ens hela At the Gates, och absolut inte något annat innan. Vi fick vår kebab och började äta, men det var svårt eftersom att Fille frös så att hon skakade och jag trodde att jag skulle dö av köld och ont i rygg och fötter. Men vi överlevde och stack och skulle lämna lite saker i väskan innan At the Gates, men skillat nog hade jag slarvat bort lappen! Vi gick till garderoben och sa som det var. De ville veta vad vi hade i väskan och ungefär när vi var där. Jag började berätta om att vi skulle på Raubtier så han kom ihåg oss och gav mig en ny, handskriven lapp som jag duktigt nog la i mobilen. "Du kommer komma tillbaka om en timme och säga att du tappat mobilen också" fick man höra då...
Nu kunde vi iallafall gå och kolla en stund på At the Gates som till vår stora förvåning tog upp Mikael Stanne på scenen! Det var mycket trevligt eftersom att han normalt sjunger i Dark Tranquillity som lätt borde vart på Metaltown eftersom att de är så enormt bra.
Huvudbandet, System of a Down, spelade direkt efter At the Gates, så vi gick och kollade på dem. Det var säkert en jättebra konsert (hört av många att de tyckte det), men jag kan inte hålla med. Blev väldigt besviken eftersom att det kändes som att just de hade kunnat göra så mycket bättre än det de gjorde. Vi stod också på ett väldigt dåligt ställe i publiken, vilket inte gjorde det hela bättre. Men det är fortfarande ett grymt band!
Så fort SOAD slutat spela drog vi så fort det gick för att komma först till bussen. Det var lättare sagt än gjort! Föst hamnade vi på ölområdet och kunde inte komma ut, sedan hämtade vi väskan (vilket gick bra, han såg oss och sa utan tvekan "83, var det!?") sedan kom det svåra; att komma ut! Föst missade vi utgången, sedan skulle vi hitta bussarna och fick leta efter en skyllt där det stod "bussar" och gick till den, men när man kom nära såg vi att det fanns en svag pil åt det hållet vi kom ifrån så det var bara att gå tillbaka. Då kom vi till en folksamling och började fråga vad de väntade på. Ingen visste, men hoppades på att det var bussen så vi ställde oss med dem. Det tog alldeles för lång tid! Efter en timme hade vi fortfarande inte kommit med någon buss. Jag var inte hemma förrän när tidningen kom och solen hade gått upp, och då kom min buss nästan direkt när jag hoppade av Metaltown-bussen. Jag kan då tillägga att hemresan tog, håll i dig, tre och en halv timme! Det var alltså bara att gå och lägga sig så att man skulle hinna sova något innan nästa dag av ren metal!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: