Klickedicken

Om jag kunde drömma är en bok som i princip alla tjejer mellan tolv och arton år har läst, och älskar. Jag kan inte säga att jag håller med dem. Historien kan vara bra, men måste berättas på ett annat sätt för att jag ska fastna för den.



Det handlar om den osynliga Bella som flyttar från sin mamma i Phoenix till sin pappa i Forks. I sin nya skola är hon plötsligt inte så ensam, alla vill prata med henne. Alla utom en, Edward. Bella blir nyfiken på varför han helatiden undviker henne och när han har räddat henne för att mosas av en bil ur kontroll börjar de prata.

Den här boken ger en helt annan bild av vampyrer en den allmänt kända. Jag tycker personligen att Meyer föströr magin med vampyrer. Själva grejen med dem är att de är så mänskliga men ändå livsfarliga. Här är äter de inte människoblod för att det känns "fel" (med undantag, visst), de glittrar i solljus och har magiska "gåvor", som att läsa tankar och se in i framtiden.

Jag vet inte om boken bara är dåligt översatt eller om den är dåligt skriven från början, men det är ofta väldigt udda ordval och ingen ordvariation. De blänger och skrockar mycket mer än man normalt gör... Hade inte större delen av boken bestått av dialoger mellan Bella och Edward eller hur Bella beskriver hur Edward ser ut, hade det också varit bättre. I början är det mycket om vad som händer i skolan, men det fösvinner efter drygt halva boken och då tappar man helt och hållet tidsuppfattningen i alla dialoger.

Som sagt hade det kunnat bli en bra historia av det hela om boken inte varit så enförmigt skriven.