Klickedicken

På bussen på väg hem igår satt jag och funderade på lite allt möjligt. Kom att tänka på hur olika människor har olika status och hur det påverkar om man vågar gå fram och prata med dem eller inte. I både grundskolan och gymnasiet har mina klasser vart ganska uppdelade i olika gäng. På något sätt har det vart de "coola" och de som inte är riktigt lika coola. Jag tror att alla kan känna igen sig i att det alltid finns de man inte borde prata med om man inte vill något speciellt eller är en del av deras gäng?

 

Det jag också kom fram till var att jag inte känner så alls på Chalmers! I vår sjukt stora klass på ca 200 personer skulle man kunna gå fram och prata lite med vem som helst. Ingen har liksom högra status än någon annan. På sätt och vis tror jag att det kan ha att göra med faddergrupperna. Man får från början ett gäng med folk man verkar likna och borde gilla att umgås med. För det mesta stämmer det skitbra, vilket jag tycker är asnajs. Det är någon som verkligen satt sig in ordentligt i hur folk verkar vara, för att sedan sätta ihop grupper så att alla verkligen ska trivas. Heeelt sjukt najs! Såklart finns det de som inte trivs i sina grupper och vill byta. Så är det alltid, eftersom de som satt ihop grupperna från börja inte kan veta allt om en person bara av att ha läst svaret på massa underliga frågor.

 

Poängen är att när grupperna inte får bilda sig själva, utan de är klara från början hamnar inte de som alltid vart de coola, haft bra självförtroende och synts mest i samma grupp. Man hamnar istället med de som liknar en själv och man kan växa som person. Det tror jag gör att alla, eller iaf många, blir mer säkra i sig själva och varken känner behov av att trycka ner andra eller känner sig nedtryckta. 

 

Resultatet är att det inte blir de "coola" som ingen vågar prata med och de mindre coola som ingen vågar prata med. Så najs!